bitabarn

Det här med att INTE överanalysera och tänka är inte riktigt min grej alltså.
Jag finner mig själv sitta och fundera kring varför det är si eller så eller varför inte och kommer alltid fram till samma slutsats.
Mig själv. Och att det är mina fel som står i vägen. Att jag är fel.
Jag måste komma över det. Jag har till en viss gräns gjort det också. Men när jag tvivlar på något (något som inte behöver ha med det specifika som jag för tillfället överanalyserar) så tvivlar jag på de andra val och vägar som jag har beslutat mig för.

Då blir det ganska tröttsamt att vara mig.

Jag har ont i huvudet och måste gå upp idiot-tidigt imorgon för att skutta (troligt) ner till sjukhuset för att ta ett jävla (ej nödvändig svordom) prov.

Nu blev jag lite mer trött och nu tänker jag äta en ostmacka.