bitabarn

Det har varit smärtsamt den senaste veckan.
Mina "rationella känslor" fightas med "mina känsliga känslor" (make sense, yes?). Det känns så obeskrivligt mycket, det blir ett resultat av en fysisk smärta i hjärtat.
När jag tampas med för mycket känslor så blir min kropp stressad, fysiskt stressad. Jag får ont i hjärtat, huvudet, stressutslag och en allmän oreda. Det är som om att känslorna har ett jävla race och jag hinner inte greppa dem. Som om att allt annat rör sig i slow-motion.
Och ibland blir jag så arg, för att det känns som att du inte över huvud taget kämpar för mig. Och ibland blir jag så förtvivlande ledsen för att jag kan tänka mig hur du mår. Och ibland är jag bara helt neutral.
Jag vet inte vilken av dessa känslor som är svårast.

Dina "val" har satt sina spår och skapat den jag är idag (nej, inte enbart du som har skapat mig till den jag är) men du har varit en stor del. Och det enda jag kan göra är att acceptera det, leva med det.
Jag önskar bara att hon hade sluppit lida. Att du i hela mitt liv har varit halvt om nästan helt frånvarande, gör naturligtvis ont, men något som jag nu kan hantera.
Men det du har orsakat henne, det är därför en del av mig hatar dig. Gudarna ska veta att det tar emot att säga.

Jag har en sådan där app på min telefon. En horoskop-app, nästan löjligt hur ofta den stämmer in. Idag när jag gick upp var min första tanke att idag är en jobbig dag. Att jag knappt hann vakna innan tankarna började strömma.
Så läser jag mitt horoskop; After all, you have probably put up with a lot from this individual.
Jo, horoskopet var betydligt längre än enbart den meningen. Och man kan naturligtvis dra flera olika slutsatser kring vad som bör göras i en sådan här situation. Jag har hur som helst gjort mitt val och det är jobbigt i mellan åt, fruktansvärt och olidligt jobbigt. Men, med risk för att låta alldeles för dramatisk, så är det mitt liv som står på spel. Och jag har gett upp tillräckligt av det.